Utbildning Sverige-Syrien, 0-1

Råkade av en slump hamna framför tv:n en stund, ett program om utbildningssystemet och studenterna i Syrien. Intressant. Man kan ju fundera lite kring hur Sverige någonsin ska kunna hävda sig i konkurrensen internationellt, när många länder så uppenbart lyfter statusen på utbildning skyhögt. Hela det syriska samhället stannar av under tiden för de stora avslutningsproven. Frisörer, restauranger och biografer har stängt. Studenterna och deras familjer arbetar stenhårt med studierna, eftersom de ser utbildning som enda vägen att lyckas här i världen. Samhället sätter förväntningarna högt, skapar tillfällen redan för de små barnen att få känna att utbildning värderas högt. 

I Sverige tar man det lugnt. Det ordnar sig. Skolan är skyldig att hjälpa en att nå målen. Pallar man inte får man en ny chans, med mer stöd nästa vecka. Sätter man sig riktigt på tvären kan man tom få hemundervisning flera timmar per vecka. Man kan bo hemma hos föräldrarna tills man blir 25. Eller 30. Eller mer. Man får bidrag av staten om man inte fixar något bra och intressant jobb själv. Dessutom kan man ju alltid läsa in utbildningen senare om man nu skulle känna för det... Det är viktigare att ha den rätta looken, de coola kompisarna och de exklusiva vanorna än att bygga upp sin utbildningsnivå. Man måste få göra det man vill, det man är intresserad av, det man tycker är roligt och mår bra av. Betygen är inte så viktiga. Det kommer fler tåg. Man kan ta ledigt från skolan för att åka på semester eller för att shoppa. Några tar ledigt när nya spel släpps på marknaden. Och jag har hört både elever, föräldrar och lärare(!) säga att "det är ok, du missade inget viktigt". Hur kan man vara borta en eller tom flera dagar och inte ha missat något viktigt!?! Vad sänder det för signaler?

Så länge vi i Sverige låter synen på skolan vara ett ställe där man kan hänga med kompisar i korridorerna, och studier vara något vi kan ägna oss åt om vi känner för det, i brist på mer spännande sysselsättningar, när det är reklampaus på tv:n; då får vi svårt att stå oss i den internationella konkurrensensen. Det handlar inte om att den svenska skolan, och de svenska lektionerna i sig är sämre än i andra skolor i andra länder. Det är den svenska motivationen som är sämre, och det beror på vad vi förmedlar i massmedia, från föräldrar, politiker och organisationer.
Lyft utbildning till skyarna!